Kopparhuvuden ingår i släktet Agkistrodon där det finns 13 arter. Två arter i Nordamerika, en i Sydamerika och resterande i Asien. Kopparhuvuden finns i 5 underarter och dessa är:

1. contortrix (Sydlig Kopparhuvud)
2. pictigaster (Trans-Pecos Kopparhuvud)
3. phaeogaster (Osage Kopparhuvud)
4. laticintus (Bredbandad Kopparhuvud)
5. mokasen (Nordlig Kopparhuvud)


Mönstret på skinnet är i stort sett det samma och det som synligt skiljer underarterna åt, är färgerna och storleken.

De hör till näsgropshuggormarna dit även t.ex. skallerormarna hör. Näsgropshuggormar har värmekänsliga organ som är placerade under / bakom näsborrarna. Dessa fungerar som värmekameror kan man säga. Med dessa kan ormen "se" i fullständigt mörker. Tanduppsättningen hör till de solenoglypha vilket betyder att de har rörliga, främre gifttänder som fälls ut när ormen hugger och sedan fälls tillbaka in i små fickor munnen stängs. Giftet är hemotoxiskt (vävnadsförstörande).

Födan består av små däggdjur, grodor och ödlor. I fångenskap är det främst möss och små råttor som är att föredra.

Storleken varierar från 60 till 130 centimeter. I fångenskap är det vanligaste att ormen blir runt 90 centimeter.

Som terrariedjur är de mycket bra att "starta" med om man vill ha. De är tåliga, lugna och brukar inte krångla med maten. De har inte heller så stora krav på utrymme och temperatur. Giftet är inte dödligt men kan orsaka stor skada så man ska vara försiktig.

Terrariet, som kan ha måtten 75x50x50 för ett vuxet par, bör ha 23 grader på den kallaste platsen och runt 28 grader på den varmaste. På natten kan det med fördel få sjunka ner till rumstemperatur. Inred gärna med lite torkade löv då dessa ormar smälter in perfekt i sådan miljö.

Det är en tålig art som bör dvalas i omkring fyra månader i 10-12 grader. Parning brukar äga rum i mars - april, till följd av dvalningen, men även höstparning förekommer. Då lagras sperman över vintern (dvalningen). Runt 8-10 ungar är det vanligaste för arten. De föds efter cirka 4 månader.

I USA har man räknat ut att 3 av 100 bett leder till döden. Detta beror oftast att den bitne är full har långt till sjukhus eller är överkänslig (kanske en kombination av dessa kan hända?). Normalt sett är alltså inte dessa ormar dödliga. Amputering av bitna kroppsdelar förekommer dock desto oftare.

Tommy Jansson